Jag hör ett samtal om flyktingar, invandrare och nya svenskar som kostar samhället pengar. Och så hör jag motargument att Sverige tjänar på invandringen och att utan tillskottet av arbetskraft skulle t.ex. hemtjänsten stå still. Detta samtal kan föras på två sätt och gränsen är hårfin.
Det ena sättet är när det hamnar i ett vi och dem, i ett närande och tärande. Vissa bidrar till att bygga upp andra kostar pengar. Det sättet är förödande.
För, det är väl inte lönsamt i sig att vara människa? Vi har en hel mängd behov som behöver mötas: mat, trygghet, utbildning, vård, kultur, kläder, kommunikation, nyheter osv. Och samhällets funktion är ju att vi tillsammans hjälper varandra till goda och meningsfulla liv. Man kan diskutera och räkna på om t.ex. skolan är lönsam, men oavsett är det klart vi ska ha skola.
Det andra sättet att diskutera är när vi söker efter ett bra sätt att använda våra resurser. Det sättet innebär att vi slår våra kloka huvuden ihop. Det kan gärna vara debatt, vi behöver inte komma överens, för vi har funnit att genom demokratiska metoder kan vi komma fram till gemensamma beslut och – när det behövs – ompröva, förbättra och utveckla dessa beslut.
Det är ointressant om flyktingar kostar eller genererar pengar, på samma sätt som det är ointressant om skolelever, ortopedpatienter eller polisen kostar eller genererar pengar. Samhället är till för att vi ska hjälpas åt att skapa en bra värld och goda liv.
Sara Blom
Tankesmedjan Areopagen
